Så kom huset....

Upp i ottan för att ta emot huset. Alla kom samtidigt...Karin med sin fina lyftmanick och Janne med alla husdelar och Arne och Björn för att styra och ställa var grejorna ska stå.
Oj, vad trött jag var men det var bara att samla sig och Janne fick mig klarvaken på ett kick. Han började med att fråga var jag hade tänkt göra av alla saker för han kunde inte komma fram med släpet. Här tror man att allt är uträknat och genomtänkt och så blir det så här. Men tack och lov så löste det sig och att det var för lite plats kvar på tomten för att sätta ut alla paket det var inget problem. Karin och Janne satte genast igång med att lasta av och vad skicklig Karin var lungt och metodiskt åkte grejorna av och i ett nafs så hade hon lastat av första vändan. Sen åkte Janne till sitt släp för att hämta nästa vända och då gav han mig nästa chock. Hela det långa långa släpet backade han ner för hela vår smala lilla gata och den är ganska lång. Jag blev djupt imponerad och åter var Karin där och lyfte av allt. Arne och Björn fick alla paket precis där de ville ha dem så de verkade också nöjda. Arne var däremot inte nöjd med mina inköp av presseningar...dom var löljigt små ....han undrade om jag köpt badlakan. Ja, vad ska jag säga ...så går det när någon som aldrig köpt pressening tidigare ska upp och shoppa. Jag såg en skylt där det stod presseningar och jag tog några stycken inte tänkte jag på att kolla hur stora de var. Men nu har jag lärt mig...
Avslutningsvis så ringde Marcus från Hudikhus och undrade hur det hade gått med avlastningen och det uppskattar jag verkligen att han gjorde. Även om det inte var några problem så var det oerhört trevligt att han hörde av sig.